Så tänker du: börja med vallen, inte modellnumret
Börja med plogvallen och arbeta bakåt. Är den omkring 40 cm hög lämnar tvåstegsvalets 50 cm höga öppning tio centimeters marginal upp till intagets överkant, medan den lägre enstegaren måste ta vallen i lager. Marginalen hindrar snön från att bygga en vägg framför maskinen, men packningen avgör fortfarande hur fort du kan mata den.
Djupet berättar bara halva historien. Tio centimeter nyfallen snö på 100 m² väger ungefär 300–1 000 kg eftersom vatteninnehållet skiljer sig. Efter töväder väger samma djup mer och kräver mer av både maskinen och dig, så välj ST 4262 P om den tunga snön återkommer.
Titta sedan på vad som händer inne i maskinen. En enstegare använder samma roterande del för att ta upp och kasta snön, vilket håller vikten nere men gör blöt snö tung att flytta. En tvåstegare låter snöskruven mata ett separat fläkthjul, och därför kan du sänka farten i den tunga delen utan att själv försöka pressa igenom allt på en gång.
Bredden mäter du till sist där maskinen ska passera. Över en tre meter bred uppfart kräver 56 cm minst sex raka drag utan överlapp, medan 62 eller 66 cm klarar samma geometri på fem; några centimeters överlapp och vändningarna tillkommer, så skillnaden märks mest på en lång yta.
Vad betyder batteri och elstart en kall morgon?
STIGA anger ungefär 38–56 minuters arbete med det medföljande 7,5 Ah-batteriet. Röj den korta uppfarten medan snön är lös, så använder du arbetsfönstret till rätt jobb; kyla, belastning och snötyp tar annars av maxvärdet. Välj ST 4262 P när du regelbundet börjar i packad blötsnö.
Förvara och ladda batteriet tempererat i stället för att låta det stå genomkallt i ett oisolerat garage. Minusgrader bromsar kemin, så ett varmt och laddat batteri håller knappstarten redo när snön kommer.
På ST 4262 P ger elstart dig startknappen i stället för ett hårt ryck i startsnöret vid −15 °C. Fyll på färsk bensin och rätt mängd olja och sköt servicen, så behåller du den enkla starten genom vintern.
Det här ångrar folk efter första stora snöfallet
Ett vanligt felköp är en lätt batterimaskin till en uppfart där plogbilen lämnar en kompakt vall. Då får du stöta den odrivna maskinen framåt, ta små tuggor och ändå avsluta med skyffel; den låga vikten som var praktisk i förrådet blir i stället dåligt grepp mot snön.
Nummer två är att jämföra en lös batterimaskin med ett körklart kit. Den köpbara ST 143i-varianten kostade 6 890 kr utan batteri och laddare, medan ett komplett paket med BLi200 och QC250 låg på 8 990 kr. De 2 100 kronorna mellan de två observerade priserna betalar för delarna som krävs för att kunna starta om du inte redan äger systemet. På samma sätt ingår batteri och laddare i ST 700e Kit, medan en lös ST 700e säljs utan båda delarna. Börjar du från noll, välj kitet; äger du redan STIGAs kompatibla batterisystem kan den lösa maskinen bespara dig en extra laddare.
Till sist glömmer många vägen mellan uppfarten och förrådet. En maskin på 95 kg kan passa snön men bli kvar i garaget om vägen ut har tröskel eller brant ramp, och en bred modell hjälper inte om den fastnar i grinden. Mät hela vägen från förvaring till snö innan du betalar.
Vad kostar snöslungan under fem år?
Räkna först fram ett köp som går att köra hem från dag ett. ST 700e Kit kostade 7 489 kr med 48 V-batteri och laddare, så de två stora startposterna är redan betalda. Lägg sedan en egen femårsreserv för el, frakt, ett eventuellt batteribyte och reparationer.
Bensinägaren märker snabbt att verkstaden kan väga lika tungt som prislappen. Fem årliga servicetillfällen à 1 280 kr ger en servicepost på 6 400 kr. Lägger du den på ST 3256 P:s observerade inköp blir summan 13 399 kr före bränsle och delar; för larvmodellen blir samma räkneövning 33 390 kr. Årlig verkstadsservice är ett budgetval, inte ett krav för varje ägare, och siffrorna visar vad den bekvämligheten gör med totalen.
Lägg också till det du häller i och det som skyddar skruven. I vårt femårsexempel kostar en bensintvåstegare 21 900 kr, använder tio fulla 2,5-literstankar per vinter, får fem servicebesök och ett sexpack brytpinnar. Totalen blir 30 589 kr, varav bränslet står för 2 030 kr och servicen för mer än tre gånger så mycket. I det scenariot kostar den billiga bensinslungan alltså betydligt mer att äga än inköpspriset först visar, särskilt under vintrar när den används lite men ändå lämnas till verkstad.
Så bedömer vi Stigas modellsteg
Vi väger fyra saker i den här ordningen: det svåraste återkommande snöfallet, vägen mellan förråd och uppfart, vad som följer med i kartongen och kostnaden över fem vintrar. Snökapaciteten kommer först, eftersom en för liten maskin lämnar tillbaka jobbet till skyffeln. När två modeller klarar samma snö får hantering och totalkostnad avgöra.
Sammanvägt blir förstavalet ST 143i när den smala passagen och enkel förvaring avgör. ST 700e Kit står kvar neutralt för den plana ytan som röjs tidigt, medan ST 4262 P är tvåstegsalternativet när plogvall och blötsnö återkommer.
Högsta modellnumret väger lättare än den egenskap som tar bort ditt verkliga hinder. Larvbanden på ST 5266 P TRAC är värda premien när greppet på lutning eller ojämn mark är problemet. På en plan uppfart får du däremot svårt att räkna hem de 20 000 kronor som skilde dess observerade pris från den mindre bensinmodellen, eftersom banden då löser ett problem du inte har.
Ta nu den modell som klarar vallen och fortfarande kommer ut ur förrådet. Välj ST 700e Kit för den plana vardagsröjningen eller ST 4262 P för den återkommande vallen; vill du jämföra fler märken leder vår köpguide till rätt typ av snöslunga vidare mellan batteri, bensin, ensteg och tvåsteg.
